Kategoriarkiv: Jans blogg

Jan cyklar både LVG och MTB samt är hundägare.

Nya tag.

Helgen före Vätternrundan råkade jag ut för en incident och v.axel drogs ur led….ont..ont. Men efter tre veckors vila och rehabträning kan jag åter cykla så nu tar jag nya tag mot cykelvasan.

Slutet på årets säsong

Så börjar årets cykelsäsong att lida mot sig slut och skidsäsongen närmar sig med stormsteg. Årets säsong har medvetet varit lugn med ganska lite träning och inga långlopp. Har endast varit med i ett motionslopp, Själevadsfjärden. Så nu tar jag nya tag  med min nya hoj, MTB 29″, och ser fram emot 2014 års cykelsäsong med troligtvis Vättern och Cykelvasan ( om jag hinner anmäla mig) samt något ytterligare lopp.

Har för övrigt hört från en ”säker källa” att vasaloppet funderar på ett Öppet spår (lopp) för cykelvasan med start på tisdagen samt sätta ett tak på 20 000 deltagare i det  ordinarie loppet.

Ha en trevlig träningshöst

Min nya hoj….hon är så fin 🙂

29

/ Jan

NoveColli 2013

Jag har ju haft som ett långsiktigt mål att 2013 vara med i cykeltävlingen Novecolli i Italien. Men efter årets struliga säsong med först muskelreumatism och sedan min krasch i CV med efterföljande vila har jag beslutat att inte anmäla mig till det här loppet. Hade tänkt åka med Cykeltours.  Istället har jag en förhoppning att vara med 2015 men man vet ju aldrig vad som händer. Nästa år blir det ett lugnt träningsår och inga tävlingar är inplanerade.

 

http://www.novecolli.it/

Cykelvasan. Svett och tårar

Så här en vecka efter årets lopp är det dags att sammanfatta och det kan göras med orden, krasch…boom…bang !! men vi tar det från början.

Att efter ha bott på hotell dom två senaste åren provade jag i år med ett privatboende hos en trevlig dam. Bra att själv få bestämma tiden för frukost. För att undvika fjolårets stress vid starten tog jag den första bussen till Sälen. Efter att ha lämnat cykeln längst fram i min fålla var det skönt att i lugn och ro sitta på den lilla läktaren vid starten och betrakta hur fältet fylldes av cyklister. I väntan på start var det trevligt att lyssna på Roberto Vacchi som pratade på. Han är bara så bra att kommentera.

Vid starten är jag osäker på vilken fart jag ska hålla men i samma stund som vi släpps  iväg så är det bara full fart som gäller. Farten är ganska hög i backen men det känns så otroligt bra i kroppen. Känns nästan som vi åker utför fast det går uppför. En mycket märklig men härlig känsla sprider sig i kroppen. F-n vad det här är roligt.

När vi börjar närma oss Smågan har jag så smått börja tänka på att det kanske går att förbättra fjolårets 3.48. Få se..under 3.40 kanske är möjligt eller 3.30..hm..bestämmer mig för att försöka ta mig under 3.40. Det är då det händer. Jag ligger i slutet av en klunga och ser att farten börja sänkas men det gör inte en cyklist bakom mig och…..pang….rakt  in i mitt bakhjul. Sen minns jag inte så mycket innan någon står bredvid mig och frågar hur det gick, – jo, bra kvider jag fram men när jag försöker resa mig gör det så j-vla ont i axeln och bröstet att jag blir tvungen att sätta mig igen. Får hjälp av en funktionär att ta mig till Smågan.

I Smågan tittar en sjukvårdare till mig och konstaterar att det nog är ett brutet nyckelben samt ev revbensbrott. Efter några telefonsamtal får jag reda på att det kommer att dröja tills alla har passerat innan det kan komma någon bil och hämta mig. Så det är bara att slå sig ned på en stol och vänta. Kl 12.00 blir jag hämtad och blir skjutsad till Mora lasarett. På vägen ner plockar vi upp fler som kraschat och tillslut är vi sju personer i bussen och samtliga med nyckelbensbrott.

Kl 15.00 är vi äntligen på plats vid akuten och nu börjar den långa väntan. Allt som tiden går droppar det in fler cyklister och tillslut är väntrummet fullt av bedrövade cyklister. Det har även varit en downhill tävling i närheten med många krascher.

Allt som timmarna går börjar jag inse att det nog inte blir någon hemfärd idag. Lite bekymmer då jag inte har något boende bokat till söndag. Tänker ringa till damen jag hyrde av men just då tar batteriet slut i telefonen. Kommer inte ihåg namnet på henne eller vad gatan hette. Börjar förbereda mig för en natt i bilen. Kl 23.00 får jag äntligen komma till röntgen och efter ytterligare väntan träffa en läkare. Hon konstaterar kort att nyckelbenet är av samt att jag har en revbensfraktur.

Eftersom jag har bilen stående vid mitt boende ringer jag efter en taxi. Väl på plats ser jag att det lyser i köket så jag ringer på och frågar om det går bra att hyra en natt till. Det gick utmärkt. Hon hade tyckt det var konstigt att jag inte kom och hämtade bilen och varit orolig att något hänt.

Vaknar följande morgon och känner mig överkörd av något stort och tungt. Åker ner till målet för att hämta min cykel och packning. Sen var det bara att börja hemfärden.

En annorlunda helg men det är bara att ta nya tag till nästa år.

Dags för cykelvasan

Så har vi kommit in i cykelvasaveckan och på lördag är det dags. Hoppas på sol och värme för jag älskar att cykla i varmt väder. I år kör jag min tredje cyklevasa och tänker  inte jaga någon tid utan ta det lugnare och även försöka stanna vid kontrollerna och äta i lugn och ro. Men risken är att ”tävlingsdjävulen” står och lurar bakom något träd och viskar i örat: ”kom igen, kör så det ryker, bara mesar tar det lugnt”. Tänker försöka jaga bort honom men, men…..! Hur som helst så känns det underbart att åka ner och det ska bli så roligt.

Tror på cykelvasan.

Den tidiga morgonen i februari när jag satt på köksstolen och försökte ta på mig strumporna men fick ge upp och gå ut barfota i skorna kunde jag inte tro att det skulle gå att träna  i år samt ännu mindre köra cykelvasan. Men efter dagens träning känns det att det kommer nog att gå. Det känns så j-kla roligt att det går inte att beskriva med ord. Vad jag har lärt mig i vinter är att man ska inte ta allt för givet samt göra det man tycker är roligt.

Bild från 2011 års Cykelvasa.

Cykelvasan

Har bestämt mig för att köra cykelvasan. Det känns bra i benen men kan ibland känna lite stelhet i axlarna och fingrarna. Få se vad proverna säger vid nästa test om jag måste fortsätta med kortison.  Har tänkt börja att öka träningen i juni och får väl då känna om kroppen hänger med.

Cykelvasan

Efter dagens MTB tur som kändes hyfsat så kanske det ända går att köra cykelvasan i höst. Tyvärr har jag inte något boende bokat då jag inte trodde att jag skulle kunna deltaga i loppet. De verkar vara fullbokat på dom flesta ställena i Mora men jag får kanske tälta i Mora parken,,? Nä usch det ska vara hotell. Ska bestämma mig under Maj månad hur det blir samt kika runt efter boende.

2012 ett rehab år

I slutet på November 2011 började jag bli stel i höften och benen . Träningsvärk tänkte jag men det ville inte ge med sig utan  efter några veckor började även axlarna att bli stela. Att träna var inte att tänka på utan det var bara att ta sig igenom dag för dag. Kände mig som 100 år och hade svårigheter att kliva upp på morgonen samt att klä på mig. Efter många läkarbesök och provtagningar fick jag diagnosen, muskelreumatism. Det behandlas med kortison  och det finns goda chanser att bli helt bra. Den värsta stelheten är nu borta och det börjar kännas ganska bra.

Planerna för 2012 var att cykla Vätterrundan, Cykelvasan samt några andra motionslopp. Vättern har jag strukit och hur det blir med cykelvasan har jag ännu inte bestämt. 2012 var även tänkt som en förberedande säsong inför mitt mål 2013, nämligen att köra Gran Fondo Nove Coll i Italien. Ett lopp på 205 km, nio backar och ca 3500 höjdmeter som ska tas.

Nu bli 2012 istället en rehab säsong och jag hoppas att jag bli helt frisk under året.

 

Cykelklubben för alla cyklister i Örnsköldsvik