GLAD!!!

Idag sa min coach: ”Vi försöker hålla lite högre tempo idag, så vi ser hur det känns”. Sagt och gjort, och vi trampade iväg lite lugnt mot saltmagasinen. Jag var väldigt taggad för jag förstod att passet skulle bli tufft. Riktigt så tufft som det blev trodde jag nog INTE att det skulle bli!

Enligt planen skulle vi successivt dra på när vi svängt in på vägen vid magasinen. Det var ganska pang på. In i skogen, en tvärsväng vänster in på den slingrande stigen. ”Trampa i kurvorna!!” hörde jag bakom mig. Kom på mig själv med att välja små ”hopp” där det fanns några. Trampade på som tusan, jättetrött i benen. Ut på en väg och in i skogen igen. Utför bland stenar med låst gaffel (glömmer alltid det där…!) Det gick undan! Tror jag, det kändes så!

Gruvade mig långt i förväg för stigen mellan Gullvik och Åviken. Den är, enligt mina tidigare erfarenheter, INTE en stig man ska cykla på. Jag har klickat ur fötterna säkert 25 gånger när jag tidigare försökt mig på den. Idag klarade jag hela!!! Och jag är så STOLT!!! Inte ens sanden fick omkull mig.

Min coach körde som en gud efter vägen, och jag fick lov att krypa in på rulle för att orka hänga med. (Låtsades fippla lite med flaskan så att det inte skulle märkas så mycket). Wrooom, in mot Ottelandet. Trött, trött, trött, varmt, varmt, varmt, och otroligt kul!!!

Stigen mot Vårby från Nötbolandet är lite trixig tycker jag och där fick jag sätta ner fossingarna en gång eller två, och det var lite svårt att komma igång igen. Men sen tog jag tripp trapp trull-stammarna som låg över stigen (varav den sista jag brakade rakt in i förra gången!) och gav ifrån mig ett glädjetjut efter sista hindret. Ett sanslöst pass, jag är helt slut. SÅ skönt 🙂

Det hela ger mig associationer till en häst som före tävlingen får gå in på hinderbanan och nosa runt lite på alla saker som finns och som ser skrämmande ut. Det känns som att det är det jag gjort hittills – nosat på olika hinder, balanserat, stupat i låg fart över saker som är lättare att komma förbi om man har lite fart. Idag fick jag sätta ihop det jag hittills lärt mig (genom varsam hjälp och fantastisk peppning) och göra det till ett riktigt tufft och roligt träningspass. Det finns mycket mer att lära men jag har kommit en bra bit på väg 🙂 Nu gäller det att få lite starkare påkar OCH ännu mer MOD!

 

 

 

 

4 reaktioner på ”GLAD!!!”

  1. Lysande och lyrisk beskrivning av en mountainbiketur, men frågan är om man kan bli något annat än glad av den fullständiga urladdning och koncentration som ett lite stökigt fullgas MTB-pass kan ge. Du verkar ju ha utvecklats positivt och jag hoppas den relativt enkelt tekniska tolvtjärnsbanan inte kommer att kännas för spak nu, annars kan jag ju kanske bygga en liten trappa någonstans 🙂 Vi har ju en ganska lurig utför med stenar och lite rötter i alla fall ned mot Svedje, som ska passeras två gånger i loppet…

  2. Wow!!! vad sugen jag blir på att ge mig ut och köra Mtb nu 🙂 Roligt och häftigt!!! Grattis!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.