Kategoriarkiv: Jan Eriks blogg

Jan Erik är den drivande kraften inom MTB i CK Örnen. Han organiserar både MTB-träningarna och Tolvtjärnsloppet.

Ännu ett deltagarrekord på MTB-träningen!

Ikväll var det roligt att vara ledare för MTB-gruppen då vi fick hela 19 st deltagare, varav väldigt många unga duktiga cyklister samt några helt nya bekantskaper. Inte mindre roligt var det att alla gillade mina olika banalternativ – så bra att det blir svårt att välja. Men utom träningstid gjorde några av oss ett ”tjuvåk” och sjutton vet om vi inte hittade en vinnare då där vi fick med det mesta av det bästa och nästan ingenting på rullskidbanan. Jag kommer att börja pila upp banan inom kort – kanske hinner jag innan nästa träning, nästa tisdag.

DSC_0732

Fullt på spåren ikväll med hela 19 personer!

//Jan Erik

Verksamheten i full gång

Idag var det en stor dag då vi äntligen fick cykla i skogen. Genesmon är ju det område i Övik där vintern snabbast släpper sitt grepp och idag var vi hela 16 personer som dök upp på träningen varav tre i sommarmundering så nu börjar det likna något. Dock har klädförsäljningen på CK Örnen en del att göra då vi bara var två med CK Örnen kläder.

Jag känner mig ganska nöjd med den bansträckning som vi kommer att nöta nu ett tag inför den första deltävlingen i MTB XCO. Den innehåller i början riktigt tekniska partier och stigningar för att på mitten vara enkla mostigar och slutligen några surhål för att få den rätta looken.

DSC_0646

16 tappra dök upp på dagens träning

I söderns nejder i Stockholm har Jim försökt sig på några tempolopp i form av Smack tempot på Arlanda samt Hofvettempot. Inga enkla race direkt med mjölksyran upp till öronen.

CK Örnen Smacktempot

Jim är snart ikapp en Ferrari efter vändningen (bild lånad av Smack Sigtuna Märsta arlanda cykelklubb)

Peter S gjorde ett försök med att tävla Lidingöloppet MTB men luften gick ur bokstavligen – TVÅ gånger så det blev DNF med 25 km kvar. Bättre lycka och däck nästa tävling!

Peter Lidingö1   Peter Lidingö2

Bättre gick det för Johan Westman från Gottne CK som lyckades ta sig in på en 40:e plats i klassen H30 med tiden 2:32:42 – GRATTIS! Segraren Mattias Wengelin fick tiden 2:05:04

Johan westman Lidingö 40e plats

 

//Jan Erik

Gott Nytt Träningsår

Det vill jag naturligtvis önska alla träningsvänner. Min egen summering för 2012 blev endast 288 timmar vilket är en klar bottennotering men i alla fall i snitt 50 minuter per dag vilket är hyfsad motionärsnivå och det är ju därför jag håller på – för att må bra, inte som elitsatsning. Klart roligaste träningsformen är fortfarande MTB – utan tvekan. En läcker, slingrande skogsstig som t.ex. enduroslingan på Västergissjömon eller en teknisk runda runt varvsbergsslingan, eller ett långlopp som Långa Billingeracet i Skövde slår det mesta.

Höjdpunkterna under året måste bli Multisportveckan på Fuerteventura i april som gav nya trevliga bekantskaper och fina träningspass med mest cykling men även löpning, simning, styrketräning och kanot – och kanonmat. Ön i sig var rätt kass men bara sällskapet gör mig sugen på en ny resa 2013.
Mountainbikesäsongen blev också rätt flitig med många tävlingar. Tyvärr funkade det inget vidare med kroppen då magen och annat krånglade. Cykelvasan blev dock en lyckad tillställning med tiden 3:19 på 95 km, en tid som det dessutom finns en hel del förbättringspotential på kändes det som. När inte magen och kroppen krånglar så går det.

Tolvtjärnsloppet får bli höjdpunkt nummer tre även om det mest blev slit med hårt skogsarbete och många timmars förberedelser för mig. Många rundor blev det på banan och en kronisk tennisarmbåge drog jag på mig. Förmodligen som droppen på allt musarbete jag gjort under åren.

72 startande tror jag det blev på en av sommarens varmaste dagar och en riktigt lyckad om än något seg tillställning som kanske får en fortsättning 2013.

Sista rycket blev en vecka på Gran Canaria i höst då jag fick ihop nästan 20 timmar på cykeln på denna fina, backiga ö. Efter detta har det inte blivit mycket bl.a pga byggnationer hemma och en ond armbåge. Trots att det inte riktigt förflutit som jag tänkt och bl.a elen fortfarande inte är installerad så hoppas jag på en premiärtur på den nyinköpta Tacx Genius trainern idag i mitt nya ”hem”.

Först så blir det dock lite snöskottning, ett vanligt fenomen denna vinter.

För 2013 så vill jag inte lova allt för mycket, men mer träning och lite tävlingar i MTB hoppas jag på, nu i en högre åldersklass, är jag verkligen så gammal??? Lite mer allsidig träning med välbehövlig löpning, kanske t.o.m med dottern som börjar spela på lite högre nivå i fotbollen. Sen blir det nog en MTB-cup i Övik med tre kortare varvlopp med Micke Lindnord som medarrangör plus Tolvtjärnsloppet långlopp. Det sista hänger dock på om jag får med mig lite fler medarrangörer då jag inte vill lägga ned SÅ mycket tid som det blev 2012.

Nä nu ut och skotta snö – sen installation av nya trainern. Håll er från vägarna i det före som är nu några dagar, det är fullkommligt livsfarligt före nu med modd och is!!

(Tyvärr kunde jag inte lägga in några bilder då vårt utrymme på 100Mb för mediauppladdning verkar vara överskriden. I väntan på att detta fixas får ni hålla tillgodo med texten)

//Jan Erik

 

MTB på Gran Canaria

Målet för årets höstcykling var Gran Canaria där planerna var några timmars cykling varje dag samt lite vila vid poolen. Det blev mer av det förstnämnda och mindre av det sista – för att det helt enkelt är så tråkigt. Egentligen borde jag kanske vilat mer eftersomn att jag gick in i denna vecka helt slut efter en veckas hårt byggjobb hemmavid.

Jag hyrde cykel denna gång då det kostar ungefär lika mycket och är mindre bök – nackdelen är kanske att man inte får sin egna cykel. Det blev i alla fall en Cannondale Scalpel 29er aluminium. Oskön sadel och något ”svampig” i min smak men den fick duga.

Cykeldag 1 (dagarna är länkade till Garmindata) bjöd på lite ostadigt väder och uppe i bergen regnade det – MYCKET. Jag blev heldränkt några gånger vilket i.o.f var rätt skönt i värmen. Jag valde en klassisk landsvägsracertur för att slippa den värsta leran. Ayagaures damm med en förstganska snäll stigning och sen lite skarpare serpentiner. Möjlighet till fika finns dessutom i en bar innan byn för den sanne fikacyklisten.

Det otäcka var att det rasade sten när de porösa bergen luckrades upp. Jag kom dock inte ivägen. En så´n i huvudet så….

Cykeldag 2 blev det lite kustnära cykling kring golfbanor, bostadsområden med ”se vende” (till salu) skyltar och stigar vid havet.

Jag blev inte jagad av vargar men en del hundar hade synpunkter på min väg genom deras grishagar – tur de var på behörigt avstånd.

Cykeldag 3 gjorde jag ett tappert försök att ta mig till toppen – Pico de la Nieves ca: 1850m. Jag gav dock upp vid 1300m då det bokstavligen blåste småsten. Innan dess hade jag fått ”soppatorsk” och tankat en omåttligt god Pasta Bolognese i en by med störtregn och stormbyar utanför. Servitrisen skakade på huvudet när jag fortsatte uppåt men jag mötte flera andra MTB-åkare som visade att jag inte ensam var dum i huvudet. En bit längre upp så flög det som sagt småsten så jag vek av på en kul vandrings/cykelled med iordninglagda stenar i trappformad stig. Det var dock lite halt av regnandet så jag tog det easy.


Serpentiner under 4-milsklättringen uppför (1876hm)


Stenig vandringsled utför – riktigt roligt

Cykeldag 4 körde jag lite kvalificerad träning med bergsintervaller  -inte upp och ned utan bara upp, nya vägar hela tiden 🙂 Benen var väl ganska gnälliga denna dag och blev fort rätt sura – backarna var ju inte så snälla heller så ibland liknade det mest styrkepass istället för 4:or.

Cykeldag-5 bar det iväg på lite ”slätkörning” i mycke lugnt tempo (mestadels) till badorten Puerto Rico och lite badområdessnurr längs hela vägen hem. Jag gjorde också lite ”onödiga” avstickare upp på grusstigar som gav lite höjdmeter även denna dag.


Där ligger de – sälarna och lapar efter sol som ändå är borta från huden om en månad (eller aldrig). Undrar vad de tycker om cyklister? 🙂 ”Vilka idioter, missa massor med gratisdrinkar och flottiga pizzaslices på All inklusive och slösa bort tiden på dammiga vägar…” Men vi var många ”idioter” på vägarna vill jag lova – detta är en cykelö.

Cykeldag-6, sista dagen. Idag blev det den varmaste och mest vindstilla dagen och då passar jag på att ta den s.k. ”Gran Canyon rundan” genom ett dramatiskt och kuperat bergslandskap. Man väntar sig nästan höra Sergio Leones spaghettiwesternmusik och se Clintan komma ridande.


Clintan i Lycra?

Två liter vatten var lite i underkant under dessa timmar men benen var hyfsat med på noterna. På sluttampen körde jag om ett stort gäng som tog det ganska lugnt utför och kunde dra på lite. Med cykeln väl återlämnad kunde jag summera 4900hm och 19 timmar i sadeln efter 6 dagars cykling. Lite mindre än förra turen hit men man är väl ”hungrigare” på våren som det var då. Nu suktade jag mest efter pauserna.

Gillar man uppförs-/utförscykling, hissnande vyer och inte har höjdskräck så är Gran Canaria ett väl värt cykelmål – dock är allt ganska dyrt här.

Tackar för visat intresse!  //Jan Erik

 

 

 

Cykling med bergscykelmessias och hans lärjungar

Vi har ju en kille i denna stad som verkligen lägger sin själ för cykling ”all mountain” eller helst downhill – Lars Edblom. Med långt hår, Modotröja och en glödande entusiasm röjer, bänder och bär han sten så att banor runt varvsberget blir körbara, både utförsstigar och XC-stigar. Hänger alltid med på den flesta form av cykelaktivitet.

”Bergscykelmessias” Lars Edblom vid annat tillfälle med lånad bild från Alexander Laine 

Onsdagens pass gick därför, på allmän begäran, bland klippor och stenar på ”vitprickade leden” som enligt Micke Lindnord är den bästa mountainbikestigen i kommunen – själv tycker jag den känns rätt så svår, svårare än Jäbo-slingan, men utsikten kan man inte klaga på. Så iklädd knä- och armbågsskydd utdelade av ”messias” på Hörnsjöparkeringen så gav vi oss iväg upp på toppen av varvsberget. En förutsättning för att det ska gå att cykla denna led är att det är torrt, om inte är det snorhalt på klipporna. Sänkbar sadel är också ett måste. Jag var först upp och kastade mig entusiastiskt in på den klippiga stigen förbi masterna och DÄR fick jag genast nytta av skydden då jag gjorde en för tidig wheelie och satte ned framhjulet rakt ned i den skreva jag försökte undvika – tvärstopp och en 180-gradersvolt med cykeln. Skulle kanske haft hel ”Body Armour” så´n klant jag är??! De andra kom ikapp och vi cyklade vidare utför de branta och delvis trixiga passagen. Jag fick ju aldrig fram kameran för att föreviga denna fina utsikt då jag hade fullt sjå att följa Lars lärjungar. Niederbach och Rickard hade verkligen inga problem och de hade inte ens skydd.

Äntligen nere på ”fast” mark så cyklade vi förbi ”Hockeymessias” golfbana och upp på berget igen. Nu var den tekniska stigen ner mot fabriken målet. ”Ni som inte sänkt sadeln, gör det nu” uppmanade Lars – som dagen till ära körde sin lätta hardtail på dessa passage som om de vore släta jordstigar. Lite snirklande och droppande senare kom vi till ett riktigt trixparti. Utlagda stenblock mellan naturliga bumlingar som mest liknar ett sorts labyrintspel. Lars körde igenom hur lätt som helst men vi övriga hade problem, jag mest, så vi nötte på här en stund tills det satt både uppför och nedför och Rickard fick bittert erfara att hårda stenar mot knä inte är skönt.

Rickard försöker sig på ”labyrintspelet”

Anton hade inga större svårigheter – det är ju mycket att övervinna rädsla det handlar om, samt balans och att vara ung, smidig och orädd hjälper ju bra då

Till slut satt det och färden gick vidare. Vi hoppade över sista supertrixbiten eftersom att man nästan slår sönder cykeln där (jag har försökt).

I Hörnett har Lars hjälpt kommunen att bygga en kul sakt på en lekpark, en liten ”Pumptrak”, en sort jordbana med grävda gupp och velodromer som man med rätt teknik kan ta sig runt varv efter varv utan att trampa. När vi kom dit upptäckte vi att ”Messias” fått en stor hop lärjungar för det kryllade av ungar med cykel där. Lars visade hur det ska gå till och vi kastade oss också in i leken. Jag måste erkänna att detta även är kul för en hög 40+ så vi blev kvar en stund-faktiskt rätt jobbigt fast man inte trampar så mycket. Detta borde finnas i varje lekpark, då har vi återväxten inom XC säkrad.

Rickard i pumptagen

Anton kom på detta ganska snart

En liten film

Stigkörning och race sista biten upp till parkeringen och nu hade det blivit ganska mörkt. Pannlampa blir snart ett måste

Hälsningar från en inte helt bergsanpassad XC-cyklist, mera ”slopestyle” i klädsel erfordras

 

Slutspurt på cykelsäsongen

Nu har äntligen kropp och själ återställt sig någotsånär efter min egen urladdning som tävlingsarrangör förra helgen. Mer tur med vädret kunde vi ju inte ha haft även om de som faktiskt tog ut sig på att cykla nog hade föredragit ett något mindre svettdrivande väder. Det är ju Tolvtjärnsloppet jag pratar om.

När krutröken lagt sig kunde vi konstatera att 71 st cyklister deltagit och kämpat sig igenom olika sträckor kring Svedje och Västergissjömon och att de flesta faktiskt var rätt nöjda med arrangemanget även om vi som stod bakom faktiskt var nybörjare som arrangörer av dylikt. Men som deltagare i olika tävlingar har man ju fått en bild av hur man vill ha det och med knappa resurser och en rätt liten arrangörsstab så tycker jag att vi lyckades förhållandevis bra. En enkätundersökning som skickades ut till alla föranmälda har givit oss lite feedback om vad som kan förbättras och det ska vi försöka ta till oss.

Om det blir någon fortsättning på Tolvtjärnsloppet beror dock på hur många som vill hjälpa till nästa år för helt klart är att jag inte kommer att lägga ned halva sommaren på detta en gång till, fast tokig som jag är så har jag redan börjat reka på förlängningar och nya varianter av banan. Det finns ju onekligen möjligheter i detta område.

Jag på cykelvasan med Cecilia Thomasson hack i häl. Jag slutade 476:a och hon 424:a så jag fick däng med 3 minuter.

Det har ju blivit noll gemensamma träningar efter semestern men för egen del så duggar ju tävlingarna tätt och i helgen väntar mitt sista långlopp med Finnmarksturen i Ludvika. Det ser ut att bli en blöt historia så det blir lite bryderier om vilka däck som ska sitta på Stumpjumpern. Jennie är också anmäld i Sportklassen så jag får ligga i lite för att inte få ”tjejdäng” av denna superdupermultisportare. 1050hm på 7 mil lär ju kännas i benen.

Här hemma går motionsloppet Själevadsfjärden av stapeln på landsvägarna kring denna pöl. Det blir spännande att se vem som är ”snabbast i sta´n”.

Nästa helg väntar Bikeboost MTB i Umeå så det blir skönt att slippa lägga 100 mil på en helg för att cykla tävling. Innan dess borde vi kanske ta ett gemensamt pass med MTB.

Tyvärr så börjar det snart vara dags att ladda pannlampan för kvällspassen för vi går onekligen mot mörkare och kallare tider. Jag tänker ta en liten tripp långt söderut för att få en extra slutspurt på säsongen samt få njuta av lite varma bad med familjen. Vart vet jag inte än, bara när, ungefär.

Vi ses på en stig eller grusväg någonstans!

PS: I Bikeparken på Varvsberget råder febril verksamhet och det planeras massor med aktiviteter under hösten. (se Övikstråden på Happy MTB)

MTB-Resultat i Sundsvall

Vi blev några stycken som åkte ned till Sundsvall och körde Västernorrlandscupen. Vi kunde varit fler men det var några som tog fel på dag 🙂

Ca 40 personer varav väldigt många ungdomar körde på dessa roliga slingor. Sundsvall och Härnösand har verkligen lyckats få fram en bra grogrund för framtiden.

Banan var ca: 2,6 med stigar men många igångdrag och en liten brant rotig uppför som skapade lite urklickningar i mellanåt. Kul var banan i alla fall.

För min egen del så provade jag att inte äta eller dricka något 1,5 timme innan start och ej heller något under själva loppet vilket visade sig vara lyckat. Jag kunde hålla full fart hela tiden utan krämpor och slutade med en snittpuls på 172bpm under 55 minuters körning. Tyvärr så var de flesta andra åkare bättre än mig så jag hamnade långt bak i resultat (4 minuter till Tomas Lindh på 1,5 mil översatt till ett 6,5 mil Lida Loop skulle bli 16 minuter och i DET perpektivet är jag JÄTTENÖJD)

Anton och Alexander premiärtävlade i MTB och slutade 3:a & 4:a så de är bara att grattulera!

Många jag frågade skulle komma på vårt långlopp så det låter positivt!

Resultatlista:

 

Lidandet i Lida – långloppscupens andra deltävling

Ja nu har jag väl svalt förtretet efter lördagens katastrof på Lida fritidsområde så då är det väl dags för en liten resumé från äventyret i helgen.  (Klicka på länkarna i texten för mer information)
Även denna gång fick jag den äran att åka med Peter & Maria i deras väglyxkryssare, så resan ned blev en behaglig tillvaro både pga det trevliga sällskapet och det bekväma åkdonet. Mat lastades in i den mängd som var möjlig och jag lastades sen av på Scandic Kungens kurva medan husbilsparet parkerade sig på startområdet där Peter tjuvtränade lite och spanade in några surhål. Mer mat lastades in och sen lossades min välfyllda kropp i sänghalmen.

Lida Loop på tävlingsdagen kändes allt bra och Peter tyckte jag såg ”galen” ut vilket är ett bra tecken. Gel inhandlades och det rekommenderas verkligen att ha cash då mobilnätet tydligen packade ihop – vi var 1350 startande idag så det var rekord. Lite strul med startled som sen rättades till och jag parkerade mig i mitten på fålla tre. En bekant från Fuerteventura – tuffa Multisport Frida stod några meter bakom och gav lite glada kommentarer. Hon hade bara som mål att ta sig runt. Mitt mål var under tre timmar, inte orealistiskt då jag körde på 3:10 ifjol trots att jag bara hade framväxel (tungt) sista milen.

Klockan 11:00 utfördes den sedvanliga konstflygningen i luften och vid den tredje loopen gick starten – rätt uppför slalombacken, jag lyckades cykla ända upp och tuggade sen på rätt bra på promenadstigarna.

Jag tyckte att jag tryckte på det jag kunde och pulsen parkerade en mellan 165-175 bra länge. Första loopen gick rätt odramatiskt till och plötsligt var vi startområdet igen för utgång på den mer tekniska loop två. Jag hade ju passerat några blöta stigar på ettan men nu var det allvar. Rötter, surhål stenpartier och drops. Allt flöt på riktigt fint för mig – utom sneda, lutande blöta rötter som är omöjliga. Jag drog faktiskt ifrån på dessa tekniska partier. Det värsta surhålet bjöd på riktig show med riktiga djupdykningar för en del och jag skrattade när jag såg några av bilderna nedan.

Jag tog dock det säkra före det osäkra och bar cykeln förbi. Jag gjorde faktiskt inte en vurpa på hela loppet. Tyvärr saknades trycket på grus så gruppen jag höll mig i kom ikapp igen.

Jag hade haft en uppblåst känsla hela loppet som förstärktes varje gång jag åt sliskgel och drack och därför haft lite svårt att göra just det. Kanske var det därför jag hittade en vägg att köra in i precis vid varvningen till loop tre. Benen presterade inte mer watt än en lågenergidiodlampa på sparlåga. Nu var det kris! Bryta – icke! Jag segade på, åt lite saltgurka och tyvärr nå´n banan åså blev det håll också. Tunnelseende, ren trötthet mm infann sig och jag vevade runt benen utan att komma någon vart kändes det som. Till slut la jag mig bara i låg fart i kanten och lät alla rinna förbi – gubbar och gummor, ja ok dam 30 & 40, motionärer mm.

Slutklättringen uppför slalombacken igen kändes tung men välkommen, vek av vid krönet och sen ÄÄNTLIGEN mål!

Pojkarna i team Kalas tog storslam och hade hela teamet inom de fyra första platserna – dock hade nog Bleckur kammat hem det hela om inte Om varit inblandat, han fick punktering på startloopen men jagade ändå upp sig till en tredjeplats – killen måste ha ett helt kärnkraftverk innanför den lilla tröjan. En sak är säker, det är 29″ som gäller nu, särskilt på en sådan här bana!

Fler bilder tillika källa till denna blogg: http://www.flickr.com//photos/eskilstunack/sets/72157630048900797/show/
Facebook: http://www.facebook.com/pages/Lida-Loop-Mountainbike-Race/111033648911815
Garmindata för faktanördar

Grymt äckligt käk serverades och duschkön var oändlig så det var skönt att lämna Stockholm och belägra en pizzeria i Tierp. Peter åt en sedvanlig bamsepizza med Kebab OCH strips på och vätske, energiförrådet återvände sakta igen.

Peter cyklade dock med bravur och tog sig in på en 33:e plats efter att ha avancerat från 40:e plats i H30 på sista varvet. Jag belägrade plats 94 i H40 och där var jag tydligen hela tiden, det var andra klasser som körde förbi – H90 H100 & D dito samt funriders som motionärer kallas plus lite enbenta och en och annan daggmask. 3:32:18 blev min snigeltid 2012, det slår jag LÄTT nästa år!

Kan dock skratta åt eländet då jag ikväll var ute på ett pass med grusvägstempo och skoterledsinferno där det kändes som jag hade en Megawatt i benen – VAR VAR DETTA NÄR JAG BEHÖVDE DET???

Massor med landsvägsintervaller och en del matexperiment ska genomföras innan nästa lopp om dryga tre veckor i Rättvik – Mörksuggejakten och där blir vi ett gäng vad jag vet!

Sen vill jag passa på att grattulera Jennie som VANN långloppet Krafttrampet på lördagen innan Lida Loop. 100 deltagare fick de, det slår vi 18:e augusti, eller hur?!

//Jan Erik

Resultat XCO-1 Hörnsjön

När jag kom till Hörnsjön åskade det för fullt och spöregnade så jag fick börja med att äta lite medhavd mat i väntan på lite uppehåll. Sen bar det av runt spåret för att snitsla upp Lars fina, lite halvtekniska bana. Jag analyserade noga hur man skulle se när man kom ångande och eftersom att jag är värsta sortens felkörare så borde det bli bra. Jag hann precis färdigt till de första åkarna hade anlänt – nummerlappar delades ut och hornen växte ut på samtliga. Möjligen inte på Lars Edblom och Malin Pilvinge, den sistnämde som ”cyklade för två” – bra gjort! Den förstnämde hade bara en fin dag 🙂

Ett mastervarv i lugn tempo och solsken i blick och himmel genomfördes och sen skickade vår eminente tidtagare Staffan skickade iväg oss.

Jag hade megasstrul med växlingen men till slut fick jag upp farten och köttade iväg efter de tre 30-åriga kanonerna i täten. Med puls kring 180 genomfördes första varvet och passage av målet igen. Tempot skruvades ned lite nu då jag varken kunde se någon bakom eller framför om man nu kan kalla 170 för ”vilpuls”. Ingen kramp fick jag dock men väl håll de lux under andra varvets klättring på trixstigarna mot varvningen. Jag såg inte klok ut när Rickard brände av en bild på mig vid hörnsjön men jag kan föreställa mig att den smärta jag då hade i sidan motsvarar en instucken machete.

Det som räddade mig från detta var ett megstrul vid lerpölen på andra sidan sjön där jag knappt fick i skon efter en urklickning. Med macheten urdragen så var det full gas igen.

Jennie såg heller inte så glad ut just omkörd av Mats – hornen var väl synliga här 🙂 eller är det åskan som återvänt?

Emma vid vilbänken hade rapporterat till mig varje varv men nu ingav hon inget hopp längre ”du är långt efter”.  Ja, ja kul var det i alla fall och jag brände av en spurt utan mening och ett primitivt apvrål efter att ha skickat pulsen till max (185) och så var det hela klart för mig. Skön distans då man inte blir så sliten som på långlopp. Med tanke på segrartiden så kanske det borde varit ett varv till. Det jag saknade idag var någon som jagade – då hade det nog gått fortare.

Herr snabb Enberg (snitt 20,13km/h)

Herr ganska snabb Peter (16,87km/h)

Ja, ja nog surrat här har ni fakta, Umeå slog Övik med sin Norrlandsmästare och Multisportess Henrik Enberg Team Statskraft http://teamstatkraft.wordpress.com/

Resultat XCO-1 CKÖrnen. Hörnsjön 6/6 2012
Herrar
Varv 1 Varv 2 Varv 3 Tot
1 Henrik Enberg 12:30 12:14 12:29 37:13:00
2 Mikael Karlsson 12:52 13:17 13:28 39:37:00
3 Peter Sjölund 14:18 15:05 15:18 44:34:00
4 Jan Erik Backman 15:13 15:56 17:00 48:09:00
5 Mats Nordin 17:35 16:53 16:39 51:07:00
6 Johan Franzén 17:21 17:45 19:02 54:08:00
7 Johnny Ledin 19:02 19:53 23:25 1:02:20
8 Sebastian Björnler 28:05 27:03 24:52 1:20:00
9 David Lundmark 29:11 28:30 25:19 1:23:00
10 Jesper Wiklund 30:18 31:58 31:44 1:34:25
11 Lars Edblom 30:25 31:56 32:10 1:34:26
Damer
1 (tot. 6) Jennie Magnusson 17:34 17:08 16:22 51:53:00
2 (tot. 8) Malin Pilvinge 21:47 22:32 23:50 1:08:29
Ungdomar
1(7 första) Anton Niederbach 17:22
2(10 första) Johan Wiklund 23:52

Vi grattulerar Henrik och Mikael men även Peter som ju faktiskt bara tävlat ett år ännu – Henrik har nog tappat räkningen. Våra unga herrar gjorde minsann en fin insats också:

Anton Niederbach slog ju faktiskt 7 vuxna på sitt första och enda varv – mycket vasst!! Johan Franzen slog 4 vuxna på sitt – raketpojkar detta.

Till sist vill jag tacka för det fina tidtagningsarbetet av Staffan m.fl samt de finfina bilderna av Rickard – som för övrigt gör ett kanonjobb med hemsidan. Alla bilder hittar ni här: http://www.ckornen.se/media/fotoalbum/?album=1&gallery=5

Sen vill jag bara visa att Jennie blev glad igen, efter åskmoln kommer alltid sol! Malin glad också som cyklat imål med bägge två – Grattis!

Tack till alla som deltog! //Jan Erik